lördag 8 maj 2010

Beslutet!


Se även min hemsida
www.cykelbloggaren.se
titta gärna in på
www.nyhetsbrev.cykelbloggaren.se

Sedan söndagskväll har kylan gjort sig alltmer gällande. 6-8 grader dagtid någon enstaka stund 9.8. Nätterna har pendlat mellan 0,8-4,2 grader det har blivit allt svårare att hålla kylan borta. Frusenhet har varit en del av tillvaron men gått att uthärda. Det har inte känts som vår utan snarare som november dagar med höststormar. I tisdags svängde vinden om och blev nordost snett och rakt framifrån nästan oavsett vilken av mina riktningar jag valde, eftersom jag ska norrut så är alternativen inte så många.

Under torsdagen ökade vinden och blev plågsamt tydlig. Fredag morgon när jag vaknade på Nötöns naturkamping i Påskallavik var det kallt och vinden spände den regntunga duken som var gränsen mellan mig och vinden. Under dagen ökade vinden ytterligare och 4,7 grader var dagsnoteringen.

Det var plågsamt kallt och ingenstans att få riktigt skydd. Vinden och kylan var goda samarbetspartner för att långsamt och effektivt få mig allt mörare.

När jag fick reda på vädret, blev jag klart bekymrad. Vinden skulle öka framåt kvällen och ett rikligt regnväder var på gång. Det skulle till och med kunna bli snöblandat. Dessutom såg det inte så ljust ut när det gällde väder längre framöver.

Jag hade nu två beslut att ta, ett kortsiktig och ett långsiktigt.


Kortsiktigt: Jag visste att lördag och söndag skulle det regna och temperaturen vara låg speciellt nattetid. Dessutom hade vindskyddet visat en svag söm som glipade lite. Det oroade mig mycket eftersom den tälttyp jag valt är ett endukstält. Egentligen mest för turer sommartid och för att motstå dagg och lite regn. Om vindskyddet skulle hålla för två dagars hårt blåsande var jag tveksam till.

Jag kan säga att det var ett felbeslut från min sida från början att välja den utrustning jag gjorde. Jag hade "trott" att det skulle bli varmare än det blev. Några kalla blåsiga nätter inga problem men nu var det total alltför mycket för min utrustning och i slutändan för mig.

Att cykla på dagarna fredag, lördag och söndag bedömde jag snudd på omöjligt då vinden om än hård även var lite kastig gjorde cyklingen ostadig och vinglig.

Långsiktigt: Om utrustningen skulle hålla i två dagar hur ser då vädret ut framöver? Måndag och Tisdag skulle vinden vända och blåsa syd sydost. Bra vindar i två dagar och sen onsdag, torsdag, fredag och lördag så skulle regnet, och nordan åter dra in över det område jag skulle befinna mig i.

Det var det faktiska läget.

Sen var det ett emotionellt beslut att ta: Under ett år har jag planerat tänkt och levt i denna resa, byggt mycket förhoppningar och skapat drömbilder av hur den skulle bli. Här höll förhoppningarna på att krascha rakt in i ovädersväggen.

Ytterligare ett beslut att ta var det offentliga beslutet att göra resan. Jag hade inte smitit iväg på min egen lilla tur utan dragit igång mycket uppmärksamhet i min omgivning. Skapat ett stort stöd och engagemang i min närhet men även bland människor långt bort.


Dessutom hade jag knutit Barnfonden till denna resa, resan i sig var långt mycket större än mig. Beslutet handlade om lojalitet. Lojalitet till den organisation och de människor som satsat tid arbete och engagemang, och till de barn som jag skulle skapa publicitet för och lust, att ge bättre förutsättningar i livet genom att skänka fruktträd.

Det var också en lojalitet till sponsorer och andra som satsat för att detta skulle bli möjligt.
Allt detta fanns i mitt huvud när jag så småningom huttrande bestämde mig för att avblåsa projektet. Jag insåg att jag inte hade fysik och utrustning för att kunna trotsa de vädrets makter som fanns runt omkring mig. Jag hade bra utrustning för ett annat väder men jag hade dumt nog inte räknat med detta.

Därför avslutar jag nu min resa, drömmen sprack och blev till en vecka i kyla och kraftig motvind, genom vackra natursköna Skåne, Blekinge och en del av Småland. "Cykelspåret längs ostkusten" är en underbar reseguide genom landskapen men se upp med skyltningen den är bristfällig på sina ställen.

Men nu då? Är jag uppgiven och knäckt, nej lite slokörad och skamsen men jag vet att jag kommer att cykla igen, men jag ska välja en säkrare väderperiod och eller bättre och tryggare utrustning.

Må så gott!

PS
Glöm inte att fortsätta skänka träd till barnen i Kambodja via Barnfonden även om jag gett upp min cykling Ystad till Haparanda för denna gång. www.barnfonden.se

Tack!!!
Slutligen vill jag tacka alla er som på alla sätt stöttat mig i förberedelser och på resan. Tack till Barnfonden som jobbat fram ett stort engagemang, Karin och Cecilia framför allt. Tack till Sportringen i Säffle och Magnus som stöttat med materia och på på många andra sätt. Ett stort tack till Klean Kanteen och Morgan som stöttat med material. Dessa mina sponsorer har stått för god och funktionell utrustning som fyllt sina uppgifter med god marginal.
Vill du få kontakt med mig mejlar du till cykelbloggaren@gmail.com

Kenneth Gagnero

"Allt som inte dödar utvecklar"

Ps du kan även anmäla dig till nyhetsbrevet


4 kommentarer:

  1. Kenneth,
    lär av misstagen och kom igen ett annat år. Våren kommer varje år och Sverige finns kvar. :)
    Och behöver du tak över huvudet ett annat år så ordnar vi det när du kommer till Lindsdal.
    Din satsning är beundransvärd tycker jag och det har varit en av de kallaste början på maj på många år, bara så du vet.

    Allt gott och vi hörs

    /Ctefan

    SvaraRadera
  2. Du kan återvända hem med stolthet. Du har redan nu
    gjort en bragd. att hälsan går före är självklart.
    Och som tidigare inlägg sverige finns kvar bara att
    ta nya tag. Du försökte iallafall och var inte bara
    prat. Så grattis till försöket att ta dig genom sverige på cyckel. FRISKT VÅGAT.

    SvaraRadera
  3. Det är ändå tanken som räknas och den var fin! Man måste också inse att man får ombestämma sej. Jag tycker du gjort rätt hela tiden. Välkommen tillbaka!
    Ina

    SvaraRadera
  4. Bra beslut man skall ju kunna njuta lite också.

    SvaraRadera