När drömmar blir konkreta blir de inte alltid så rosen skimrande som de var i drömmen. Ändå så känner jag att jag vill leva min dröm. Men för att göra det så måste och vill jag träna och träna. Med drömmen att färdas från Ystad till Haparanda på cykel så finns ingen återvändo.
Nåja nu hade jag varit på gymmet. Orkade 5 minuter på crosstrainern och 30 min på styrke maskinerna. Insikten att gubben hade dålig form var brutal och kolliderade med drömmarna.
Lite missmodig satte jag på mig jackan tog på mig ryggsäcken och gick ut i det kalla vintriga landskapet. Mina svårmodiga tankar skingrades av kylan som letade sig närma min kropp. Det var dags att dra igen blixtlåset men det fungerade inte. När jag tittade ner så såg det ut som om magen dubblerat sin storlek på dessa 35 minuter på gym.
Jag stannade mitt i steget tittade ner en gång till för att konstatera att jackan var för trång. Hur hade det hänt, plötsligt slog det mig det var en puckel på ryggen och då förstod jag att jackan hängt upp sig i ryggsäcken. Jag rättade till jackan stängde blixtlåset och promenerade vältränad vidare hemåt mot soffan och mackan.
"Träna är viktigt för att man ska kunna lata sig;)"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar